Så har vi tagit farväl av 2014. Det har som många andra år varit ett händelserikt år, fullt av nya erfarenheter. Visst, några av erfarenheterna känns det som man hade mått minst lika bra utan. Men som den gamla klycshan säger: Vem vet vad för nytta man kan ha av de erfarenheterna i famtiden…. 🙂
Nyårsafton firades lungt och stilla hemma tillsammans med familjen.
Så är det då dan före dopparedan. Eller tittar man i kalendern så står det visst 28:e december, men man ska inte hänga upp sig på detaljer. Imorgon är det jul igen! 🙂
Har kommit till Magiska Teatern i Vretstorp. Där min bror bor med sin familj. Filippa och Anton har sett fram emot att få komma hit och leka med Benjamin och Natali. Även om tågen som passerar här utanför också har en stark dragningskraft på Anton.
När det enligt kalendern var jul så befann vi oss i Dalarna och firade med fruns familj.
Men efter denna jul får vi allt vänta tills det står i kalendern att det är jul igen!
God Jul tillönskas er alla!
Så tog man sig äntligen iväg för att få på det sista vinterdäcket. Fick ej loss en bult, en sån där specialare som gör att man itne ska bli av med fälgarna. Men ärligt, när blev någon av med en fälg senast?? Tror det är ett svepskäl för att försvåra för privatpersoner att byta sina hjul själv.
Dagen går, man lägger upp lite små planer för att det inte ska bli skrik och och bråk. Ibland genomför planer, ibland glömmer man bort att man ens hade en plan.
Måste ändå säga att det funkar bra att vara hemma med 3 ungar. Visst, man är inte alltid den där underbara pappan med tålamod och mild röst. Men ändå, vi har kul och barnen leker ju faktiskt utan mig och utan skrik då och då! Tror nog dom känner på sig när pappan behöver en kaffepaus! 😀
Men så händer något en bit in på eftermiddagen. Ytterdörren öppnas. In kommer frun. Barnen blir överlyckliga. Vad händer med pappan då?
All ork och energi bara rinner av. Kroppen lämnar över ansvaret till frun. Kroppen är intressant, den klarar av det mesta när det vet att inga alternativ finns, men när alternativ ges så sjunker den gärna ihop som en soffpotatis…
Någon förälder som känner igen sig?
Lycka!
Kan bara konstatera – Minnet är bra (men kort). För 2 dygn sen tyckte man att Tore va rätt pigg och var nästan sigsjälv igen. Kan konstatera att även om han va piggar än va han vart på ett par dagar så är det stor skillnad mot idag.
Nu laddar vi för en kavalkad av luciafiranden. Alla 3 ungar kommer medverka i olika luciatåg! (Pepparkakor och lussekatter) * 3 till pappa! 😀
Här är mitt bidrag till veckans fototriss på temat ”Vitt”
”En vit orkidé.”
Hittade denna på fönsterbrädan.
”Ett oskrivet vitt blad.”
Den yngsta medlemmen i familjen.
”Vit Jul.”
Låt julen få bli en vit högtid!
Igår så va det barnvälsignelse för Tore. Min tro är en stor trygghet, både för migsjälv och för min familj. Så att lyfta fram barnen i församlingen är för mig en självklarhet.
Att bli förälder och få barn är troligen det största mirakel man kan vara med om. Sen väntar ett liv av glädje, sorg, oro, förvirring och känslor av otillräcklighet som lika fort ändras när man får känslan av att ens barn tycker att man är den bästa i världen!
Dagen blev mycket fin. Tack till alla som kom och delade dagen med oss!
Foto Arne SvenssonTur att barnen inte är på förskolan varje dag så man får i sig lite lunch. Sånt som kan bli lidande när det bara är Tore och jag hemma. Huvudsaken man har lite kaffe, fast erkänner att det inte är så dumt med lunch också 😉
Hur som haver så har ungarna vart snälla mot mig idag. Tore har mest sovit (inte så konstigt efter en av hans sämsta nätter) och de större har lekt fantastisk bra med varandra!
Som en viss Kishti kunde uttrycka sig: ”It´s a Hallelujah moment!”
Fick idag SMS om att min telefon va lagad och fanns att hämta i butik. Bra jobbat tänkte jag! En vecka sen jag lämna in den – Helt okej!
Dock så hann jag inte mer än ut i bilen och startade den för att konstatera att felet blivit åtgärdat, men nu funkade inte touchen. Klart kasst! Så va bara att gå in igen och lämna tillbaka.