Ja, rubriken säger väl allt…

Livet känns tjatigt. Man försöker förklara, berätta efter bästa förmåga. Man försöker låta glad och trevlig (även om man är less på att förklara samma sak om och om igen).
Men ork och tålamod är för tillfället en bristvara i detta hus. En ”överkänslig” 4-åring och en ”galet envis och trotsig” 2,5-åring har dragit ut allt ur oss föräldrar.

Väntan på att få sätta igång att återställa huset gör saken inte bättre. Hoppas killen kan få en lucka och komma hit och se om allt är torrt nog för att börja återställningen!

Sommaren är över, folk börjar jobba igen. Hoppas och ber att jag ska få något av de jobb jag sökt!!